Ett par dagar på ICW (Intracoastal Waterways) - A couple of days at the ICW

(In English below)

Ligger vid en boj på norra sidan av bron vid St Augustine. Tio i nio ropar vi upp brovakten för att bekräfta att vi vill passera vid broöppningen kl nio. Målet för dagen var Halifax Marina i Daytona. En sträcka om 47 NM som tog oss åtta timmar. Under dagen hade vi ganska kraftig vind rakt emot oss om ca 20-25 knop.

Vi passerar sex fasta broar och fyra öppningsbara broar under dagen. Alla fasta broar på ICW har 65 fots fri höjd. Vår masthöjd är 61 fot så det fungerar. Vattendjupet är oftast mellan tre och sju meter. De öppningsbara broarna vi idag passerade var alla sådana som öppnar ”på begäran”.  Man anropar brovakten och han anpassar sedan öppningen så att bron står öppen i exakt det ögonblick man passerar. Man håller sin fart mot bron och litar på brovakten. Vid många andra broar har man fasta öppningstider. Antingen hel- och halv timme eller kvart i och kvart över. Ibland händer då att man får lite väntetid.

Många amerikanska båtar seglar söderut längs Floridas kust så här års och många marinor är fullbelagda. De seglar sedan till Bahamas där de är över vintern för att sedan segla norrut till Maine över sommaren. Mot hösten blir det kallt däruppe och då seglar man söderut igen.

Vi hade bokat bryggplats på Halifax Marina. Anropar marinakontoret via vhf-radion när vi är på väg in och får instruktioner för att ta oss till bryggplats G:17. När vi kommer dit står två personer där för att ta emot våra tampar och assistera vid tilläggningen. Man har räkningen klar och vi får ett välkomstpaket med all info om Daytona.

En man som har sin båt på andra sidan bryggan erbjuder sig att skjutsa oss med bil till supermarket följande dag. Han har en trawler men har tidigare haft två segelbåtar och bott ombord i båt i trettio år. Vi träffar hela tiden så vänliga och hjälpsamma människor i USA.

Nästa dag kommer Peter Grady från Marine Services of Florida för att hjälpa oss med några Raymarine-instrument som bråkat lite med oss.

På vår väg söderut längs ICW ser vi mycket skador som orkanen Matthew medförde. Jättemånga hus med sönderblåsta tak och båtar som blåst upp på land.

Det har varit lite småkallt vissa dagar på vägen söderut. Långbyxor, tröja och jacka. Och skor! Nu har det blivit varmare och den normala ”cruiser-kostymen”, shorts, kortärmad skjorta/t-shirt och sandaler är på.

Fredag kväll anlöper vi Vero Beach Municipal Marina. Angör deras bränslebrygga där vi fyller 90 gallon diesel till en kostnad av 214 USD. Senast vi bunkrade diesel var på denna plats i juni när vi var på väg norrut.

Vero Beach är ett mycket populärt ställe och många tillbringar hela vintern här. Det sägs att det är lätt att ”fastna” här. Därför kallas platsen skämtsamt för ”Velcro Beach” (Velcro=kardborreband). Marinan har förtöjningsplatser vid bojar i viken som kostar 16 USD/natt. Man kan också ligga vid brygga men det kostar lite mer. Emellertid är alla bojar upptagna när vi kommer men vi blir anvisade plats bredvid amerikanska båten Seeker med Kathy och Earl ombord. Man ligger ibland upp till tre båtar per boj. Seeker är här för femte året i rad. De är på väg till Bahamas men stannar här över jul och nyår. Mycket trevliga människor och inga som helst problem med att vi förtöjer utanpå dem vid bojen. Får massa tips av dem om hur man tar sig till Farmers Market, stranden och supermarketen.

När vi kom hit betalade vi för två nätter men bestämmer oss att stanna två nätter ytterligare. Det är trevligt att vara här och vi hoppas att vi hinner träffa våra danska vänner Dorte och René som är på väg hit. De lämnar sin båt här när de åker till Danmark för att fira jul.

På söndagkvällen blir vi inbjudna till Kathy och Earl på Seeker för sundowner tillsammans med besättningarna från tre andra båtar. På måndag kväll är det ”burger special” på en restaurang i närheten dit vi tar oss med dingarna och blir ett sällskap om ca tjugo personer. Nu har Dorte och René också kommit hit och vi delar dinge med dem.

Burger special

IN ENGLISH:

Located at a buoy on the north side of the bridge at St. Augustine. Ten to nine we call the bridge master to confirm that we want to cross the bridge opening at nine. The goal for the day was Halifax Marina in Daytona. A distance of about 47 nm which took us eight hours. During the day, we had quite a strong wind straight at us about 20-25 knots.

We pass six fixed bridges and four opening bridges during the day. All fixed bridges on the ICW have 65 foot clear height. Our mast height is 61 feet so it works. The water depth is usually between three and seven meters. The opening bridges today we passed were all those opening "on demand". You call the bridge master and he then adjusts the opening so that the bridge is open at exactly the moment you pass. You keep your speed towards the bridge and trust in the bridgemaster. In many other bridges they have fixed opening hours. Either full and half hour or quarter in and quarter past. Sometimes it happens that you get a little waiting time.

Many American boats sail south along the Florida coast this time of year and many marinas are full. They then sail to the Bahamas where they are over the winter and then sail north to Maine for the summer. In the autumn it will be cold up there, and then they sail south again.

We had booked berth in Halifax Marina. Calls the marina office on VHF radio when we are on the way in and receive instructions to take us to the pontoon location G:17.  When we get there are two people there to receive our lines and assist in mooring. They have the bill ready and we get a welcome pack with all details of Daytona.

A man who has his boat on the other side of the pontoon offers to take us by car to the supermarket the following day. He has a trawler but previously had two sailboats and lived aboard the boat for thirty years. All the time we meet so friendly and helpful people in the United States.

The next day, Peter Grady from Marine Services of Florida came to help us with our Raymarine equipment which we have had some trouble with.

On our way south along the ICW we see much damage caused by Hurricane Matthew. Lots of houses with damaged roofs and boats blown up on land.

It has been a bit chilly some days on our way south. Pants, sweater and jacket. And the shoes! Now it has become warmer, and the normal "cruiser-suit", shorts, short-sleeved shirt / t-shirt and sandals on.

Friday evening we call at Vero Beach Municipal Marina. Calling at their fuel dock where we fill 90 gallons of diesel at a cost of 214 USD. Last we bunkered diesel was at this place in June when we were heading north.

Vero Beach is a very popular place and many spend the winter here. It is said that it is easy to get "stuck" here. Therefore the place is called jokingly "Velcro Beach".  The marina has moorings at buoys in the bay which costs 16 US / night. You can also lie at the pier but it costs a little more. However, all buoys busy when we come but we will be alloted place next American boat Seeker with Kathy and Earl aboard. It is sometimes up to three boats per buoy. Seeker is here for the fifth year in a row. They are heading to the Bahamas but stay here over Christmas and the New Year. Very nice people and no problem with that, we moor outside of them at the buoy. Receive a lot of tips from them about how to get to the Farmers Market, the beach and the supermarket.

When we came here, we paid for two nights but decide to stay two nights more. It's nice to be here and we hope we have time to meet with our Danish friends Dorte and René who are on their way here. They will leave their boat here when they go to Denmark to celebrate Christmas.

On Sunday evening, we were invited to Kathy and Earl of Seeker for sundowner along with crews from three other boats. On Monday evening, there is "burger special" at a restaurant nearby to where we take the dinghy. We were about twenty people together. Now Dorte and René are also here and we share dinghy with them.