Translate

fredag 17 juni 2016

Full fart norrut
























Man har två val när man seglar längs Floridas kust. Antingen seglar man på utsidan eller så går man Intracoastal Waterway som är en inlandsfarled som går parallellt med kusten. Om man går ICW är man mer oberoende av väder och vind och det finns mer att titta på. Vid tiden när vi går norrut har vindarna varit nordliga så valet var för oss lätt.

När man går ICW från Fort Lauderdale norrut kantas stränderna av magnifika lyxvillor. Båtlivet är intensivt. Mängder med snabba motorbåtar och jetskis. När vi kommer en bit norr om Palm Beach ändrar sig landskapet. Vi passerar obebyggda områden med mangrove-beväxning ner till strandkanten. Kommer till ett område som benämns ”fishing camp”. Bebyggelsen här består av enkla stugor och husvagnar. Båtarna är enklare styrpulpetbåtar och ekor.

Innan vi kommer fram till Jacksonville passerar vi en många kilometer lång passage med ganska påkostade villor. Alla har båthus med båtar som är upphissade på liftar så de inte blir våta. Vi ser nästan inga båtar som ligger i sjön när de inte används.

Det finns mycket att titta på längs hela vägen. Ett rikt naturliv såväl över som under vattnet. Vi ser rovfåglar, rosa flamingos. Manatees (sjökor), delfiner. Vi ser en stingray som hoppar upp över vattenytan. Och en massa andra fiskar som hoppar. Vi såg inga alligatorer.

Vi tittar på pelikaner som dyker. Hur de än tränar kommer de aldrig att lära sig. Det ser ut som de ramlar rakt ner från himlen och landar med magplask. Men de har alltid den stora näbben i vattnet först.

Florida-bornas intresse för sportfiske är stort. De flesta båtar är utrustade för sportfiske. Det gäller från de minsta båtarna upp till 50-60 fots sportfiskebåtar. Vi såg en jetski utrustad med islåda på ”bönpallen” och fyra fiskespön på väg ut på fisketur.

Vi går vägen norrut genom Intracoastal Waterway under en viss tidspress. Blev försenade en vecka i Palm Beach genom att vi tvingades göra en reparation på vår motor där. Vår inbokade upptagningstid hos Green Cove Springs Marina har vi lyckats flytta fram ett par dagar och lyfter Balance på lördag. Flyger till New York på måndag.

I Jacksonville hittade vi en marina där man ligger utan kostnad i upp till 72 timmar. Annars är kostnaden för marinor ganska hög. Har inte stött på någon marina som debiterat mindre än 1,25 dollar/fot båtlängd. Det finns marinor där man debiterar upp till 4 dollar/fot.

Det är dock ganska billigt att köpa diesel i USA. Betalar motsvarande 5,50 SEK/liter. Man handlar då färgad (röd) diesel som är oskattad och endast får användas på båtar och till en del lantbruksmaskiner. För diesel som skall användas i bilar måste bränsleskatt betalas och den är 0,51 USD/gallon. Även detta kan ju tyckas ganska billigt men amerikanarna tycker det är dyrt att även den ”oskattade” dieseln är behäftad med moms. Momsen här är 7%.

















































tisdag 7 juni 2016

Storm och motorproblem

Vi är vid röda krysset
























Befinner oss nu i North Palm Beach. Här har vi haft trevligt umgänge med Kaj Liljeblad och Eva Skoglund. Kaj och Eva har seglat över Stilla Havet med sin Amel 54:a Amelit. Har nu bestämt sig för att byta till motorbåt. Här i North Palm Beach har de köpt en Nordhavn 78 med namnet Ammonite. ammonite78.com Med Ammonite tänker Kaj och Eva gå jorden runt. Det är inte många motorbåtar som kan göra en sådan resa men Ammonite har bränslekapacitet för 4000 sjömil vilket gör att de klarar alla ocean-passager på jorden.

Tiden juni till november räknas som orkansäsong i Karibien. Värsta oväderstiden brukar vara september – oktober men just nu väntar vi ett storm/orkan väder som passerar Florida och går vidare ut i Atlanten. Det verkar som att ovädret ska passera lite norr om oss.

Ett annat bekymmer vi har just nu är att vi har ett läckage av kylvatten i vår motor. Vi ligger ankrade utanför en marina. Har fått tag på en mekaniker som ska hjälpa oss med motorn. Det var OK för mekanikern att komma ut till oss på ankarplatsen och åtgärda motorn där. Tycker dock inte att det känns så bra att ligga för ankar med motorn demonterad när stormen passerar och inte ha möjlighet att starta motorn i händelse av att man eventuellt skulle dragga. Därför har vi nu hyrt en plats på Old Port Cove Marina. Vi är enda segelbåten på hela marinan och definitivt minsta båten i hela marinan. På bryggan där vi ligger har en amerikansk golfspelare med ett förnamn som ett djur i Afrika sin båt.

Eftersom vi har bokat upptagning av Balance den 15 juni och flyg till Sverige den 21 juni känner vi just nu en viss brådska att få motorn fixad så vi kan komma vidare. Vi har en bit kvar.

Ammonite, Nordhavn 78

tisdag 31 maj 2016

Balance på ICW

Kommer vi under?






















Från Fort Lauderdale till Palm Beach har vi tagit oss via Intracoastal Waterway, ICW. En inlandsfarled som går längs hela USA:s östkust.

Vi lämnade Fort Lauderdale i söndags. Verkar som att alla ”floridianer” är ute med sina båtar när det är helg för det är väldigt mycket båtar överallt. Mitt i trafikkaoset hör vi en mötande båt som ropar ”Kicki!!” (som är Kerstins smeknamn). Det är Wendy och Graham på engelska båten Oystermist vi möter. (Kompisar från OCC-rallyt) Hinner se varandra några sekunder men det var kul.

Det är mycket motorbåtar på ICW. Bland de båtar som har utombordsmotorer är det ganska få som bara har en. De flesta har två eller tre eller fyra. På de flesta står det 200, 250, 300 eller 350. Bland en del av de som har de största och flesta motorerna finns det också enormt kraftiga högtalarsystem som bestämmer vilken musik alla ska lyssna på. På en del av dessa båtar finns också tjejer som håller takt med musiken iförda väldigt små bikinibaddräkter.

Genom att färdas på ICW får vi se en del fantastiska hus. Stora, magnifika villor med strandtomt, swimmingpools och båtplatser ”vid tomten”. Väldigt många har sina motorbåtar upplyfta på en lift när de inte används. På detta sätt minimerar man behovet av giftig bottenfärg.

Hastighetsbegränsningen på ICW är 25 miles/hour men med tillägget max 15 tums svallvågor. Tempot är högt bland båtarna. För oss är hastighetsbegränsningen inte något problem. Vår genomsnittsfart blir inte speciellt hög. Under en dag passerar vi uppemot femton broar med broöppning. Oftast öppnar broarna hel och halv timme eller kvart över och kvart i. Ibland stämmer broöppningarna med varandra så vi kan passera utan väntetid men ofta blir det oflyt med väntetider upp till en halvtimme vilket kan ge några timmars väntetid under en dag. Det finns några broar som ej är öppningsbara och det är dessa som begränsar hur stora båtar som kan färdas här. De fasta broarna har segelfri höjd om 65 fot och vår masthöjd är 61 fot.

Vi har bokat plats för förvaring av Balance på land på Green Cove Springs Marina som ligger 25 miles upp längs St Johns River från Jacksonville i norra Florida. Räknar med att lyfta Balance på land i mitten juni och sedan åka hem till Sverige och njuta av svensk sommar.












































Palm Beach

onsdag 25 maj 2016

Fort Lauderdale






















”Venice of America” eller Amerikas Venedig kallas Fort Lauderdale ibland. En stad med så många kanaler.

Ligger nu i en ”Municipal Marina”, kommunal marina i Fort Lauderdale. Det innebär att det inte är så dyrt som på övriga marinor som är privata. Vi är förtöjda längs en kaj. Mängder med båtar passerar förbi på kanalen. Längs kajen går ett gångstråk och många stannar till och pratar med oss. För närvarande har vi sällskap med den svenska båten Blå Ellinor och amerikanska båten Mad Romance. Båda båtarna är kompisar från OCC-rallyt vi varit med i.

Anpassar oss undan för undan till livet i USA. Rabblar nu alla båtens mått; längd, bredd, djupgående, masthöjd, lika lätt i fot som i meter. I telefonen har vi amerikanskt telefonnummer och vi är medlemmar i BoatUS. 

Idag har vi åkt buss i Fort Lauderdale. Faktiskt enklare än att åka kommunalt i Göteborg. Man kan betala sin biljett ombord på bussen med vanliga pengar och när man är ”Senior citizen” betalar man halv avgift.

När vi kommer till ny hamn förväntas vi anmäla oss per telefon till Coast Guard som håller reda på var vi befinner oss. Kan tyckas byråkratiskt men det finns ju också en säkerhetsaspekt i detta. Försvinner en båt så vet man i alla fall var man skall leta.

2015 infördes ett förbud i Sverige mot att släppa ut toalettavfall från fritidsbåtar i svenska vatten. Det finns fortfarande ganska få ställen där man kan tömma sin toatank. Detta innebär naturligtvis att många gör som man alltid gjort tidigare, man tömmer tanken i havet.

Även i USA har man en lag mot att släppa ut toaavfall. Men skillnaden mot Sverige är enorm. De marinor vi hittills besökt i USA har rörsystem på bryggorna så att man enkelt kan koppla in sugtömning av sin tank från bryggplatsen. När vi legat vid boj eller ankrade har det kommit sugtömningsbåtar för att tömma vår tank.

Det känns som att man här i USA har en lag mot att släppa ut toaavfall som efterlevs eftersom man byggt anpassade tömningssystem. Det är mycket lätt och bekvämt att få sin tank tömd.

fredag 20 maj 2016

Åskväder

Russel och Lynne i sin seglande dinge






















Hade tänkt oss vidare idag mot Key Largo. Väderprognosen såg bra ut. Under natten utbröt ett åskväder med blixtar och kraftigt regn. Åskvädret höll i sig till efter lunch. Under åskvädret hörde vi om en katamaran som draggade och en båt med fyra personer ombord som undsattes av US Coast Guard.

Vi är nu vid en stor vik i Marathon, Florida Keyes. I viken erbjuds förtöjning vid boj. I avgiften för bojen ingår marinaservice som dusch, toalett, tvättmaskin, septiktanktömning, internet etc.

Under förmiddagen under regnet hör vi ett ljud från däck och det låter som vi har besökare ombord. Tittar upp och det visar sig att ”Pump-Out-båten” bordat oss och håller på att tömma vår septiktank. När man checkar in på marinan får man ange var däckstömningsbeslaget sitter.

På eftermiddagen när vi blivit trötta av att spela spel blir vi kontaktade av Russell på Blue Highway. Han undrar om vi vill hänga med på ”happy hour” på en restaurang i närheten. Vi blev sju personer, alla OCC-medlemmar, som hade en mycket trevlig kväll tillsammans.

Bob från Baloo












tisdag 17 maj 2016

Key West






















Ankrade vid sydvästra sidan av Fleming Keys när vi kom till Key West. Ankrade tillsammans med amerikanska båtarna Blue Highway, O´Hanna, Permanently Temporary och Swagman som vi haft radiokontakt med under passagen från Isla Mujeres i Mexico. Gulf Stream Cruisers Net.

Ett par av båtarna kände vi från Isla Mujeres men inte alla och det är ganska roligt när man kommer fram efter att ha haft radiokontakt med varandra under en översegling. Vi åt lunch tillsammans hela gänget en dag.

Key West är USA:s sydligaste punkt. Från Key West är det 90 sjömil till Cuba. Man säger att det är närmare till Cuba än till närmsta Wallmart-affär!

Key West är en oerhört trivsam plats och vi tänker oss absolut tillbaka hit igen. Det är en plats där man gärna kan stanna ett tag.

Inklareringen i USA gick väldigt lätt. Vid ankomsten ringer man ett telefonnummer och lämnar sina uppgifter och får då ett ankomstnummer som man har med sig när man besöker Customs. Vi anlände en lördag em och kunde inte göra inklareringen förrän måndag. Det var dock OK att gå iland men de ville vi skulle ha våra pass med visa med oss vid besök i land.

Det är förbjudet att införa färskvaror, frukt m.m. till USA. Hade befarat att vi skulle få visitation ombord med anledning av detta men så blev det inte. De pistolbeväpnade tullarna var mycket vänliga och hjälpsamma.

Besökte naturligtvis Ernest Hemingways hem och fick en visning av det vackra huset som byggdes på 1850-talet, och en inblick i Hemingways liv och leverne. Han betraktades på sin tid som ”världens intressantaste man”.

Inspiration att läsa hans böcker har vi fått. Från många av böckerna har det också producerats filmer.

För att få hela Hemingway-känslan har vi också besökt hans favorithak, Sloppy Joe´s bar och Cpt Tonys bar.

Solnedgången i Key West är en välkänd attraktion. På kajen där man brukar se solnedgången förekommer också en mängd ”gatuunderhållning”. En 58–årig akrobat från Jamaica har en fantastisk show. Han säger till publiken att om han inte får ordentligt med tips efter showen så hotar han att återgå till sitt gamla yrke; ”To steal from your cars!”




































































lördag 14 maj 2016

Gulf Stream Cruisers

Första dagen bjöd på trevlig segling i vind omkring 15 knop. Solsken, vackert väder, ca 35 grader varmt. En del medström som gav hyfsad fart trots lätta vindar.

Frampå natten visar radarbilden att regnmoln är på väg mot oss. Radarbilden är småningom nästan alldeles gul-blå-grön och himlen är kolsvart när man ser sig omkring. Det blixtrar på avstånd. Det  kommer en del regn och vinden ökar upp till 45 knop och sjön blir grov och vresig. Ovädret håller i sig en dryg timme och sedan går vinden ner till ca 20 knop.

Även under ovädret mitt i natten är det mycket varmt och glasögon och armbandsur är egentligen det enda man behöver ha på sig.

I USA har man ett eget kanalsystem på vhf-radionätet. De flesta kanalerna är samma som de vi använder i det "internationella" systemet. US-systemet har dock ett par fördelar. Bl.a. har man ett antal väderkanaler (W-kanaler) som kontinuerligt sänder ut aktuella väderprognoser. På kanal 26 och 27 kan man göra s.k. "radio-check" automatiskt. Lyckligtvis finns US-kanalerna förprogrammerade i vår radio och det är enkelt att ställa om.

Överseglingen från Isla Mujeres i Mexico till Key West i Florida är ca 370 sjömil. Genom att Golfströmmen ger oss lite extra fart gör vi seglingen på lite drygt två dygn.